Vi söker lyckan i Spanien

Efter otaliga om och men lyckades jag till slut få bilen körklar och redo för spanien. Åkte till bilprovningen tidigt på morgonen 13 februari och till min stora lättnad och i viss mån förvåning gick den igenom. Skyndade hem och började packa inför kommande tre månader i Spanien. Jag lyckades komma ihåg det mesta. Någon gång runt elva lämnade jag Gamlestan och styrde söderut. Plockade upp Erik Grandelius i Dalby men innan dess hade jag redan fått soppatorsk en gång vilket bådade illa inför resan.
Det visade sig snarare vara ett gott tecken för det blev den smidigaste färden jag gjort hittills mellan Sverige och Spanien. På kvällen den 14 februari kom vi fram till parkeringen i Santa linya.

Parkeringen/campingen i santa linya. Grannsämjan var god.

 

 

 

 

 I Santa linya la jag allt krut på att jobba in en 8c som heter "Digital system" efter 5 dagar kom jag upp till ankaret men lyckades inte klippa. Får lov att återkomma och ta revansch. Dagen efter provade jag på en 9a som heter "Fuck the system" och har samma start som 8c:n. Det kändes inte så dåligt även om det förstås kommer behövas mycket jobb för att kunna länka den.

Därefter styrde vi kosan till Oliana som är en makalöst häftig klippa med fantastisk stenkvalitet. Första dagen lyckades jag efter uppvärmningen on-sighta en 8a+ som heter "Mon dieu". Det kändes riktigt bra när jag klättrade och bortsett från att jag kom fel på ett ställe så var det inga problem.
 Kände på en 8c+ som heter "Joe bleau" som var himla fin.

Utsikt vid Oliana. En av Spaniens otaliga dammar som enligt en obekant källa byggdes under diktator Francos tid.

 På natten blev Erik magsjuk så dagen efter blev lugn. Vi gick iväg till klippan från vår campingplats på eftermiddagen och jag lyckades klättra "Humilides pa arriba" 8a+, också denna on-sight. Det är en ca 45 meter lång led som följer en fin tufa längs hela den övre delen.
Dagen efter provade jag att on-sihta en 8b som heter "de picos pardos". Tyvärr föll jag vid kruxet men lyckades därifrån gå till toppen så det var skoj. Himla fin led!


Vi har haft lite problem med att få tillgång till internet hittills men jag hoppas att det skall bättra sig så jag kan uppdatera bloggen lite oftare i fortsättningen.

Avsaknaden av klätterbilder kommer någ dessvärre att hålla i sig. Att fotografera sportklättring är inget för amatörer...

Här är några fler bilder som snarare illustrerar vardagslivet:

Erik försöker skapa ett brinnande inferno.

Här ser ni resultatet. Utan tvekan var det en stor framgång.

  

Erik lagar omelett till frukost nr 2.

Verkstadsägarjävel 8A+ i Nylöse. Med film och allt!

 I fredags satt jag hemma och väntade på att mina bildelar skulle dimpa ner i brevlådan. Det var ganska tråkigt men jag var så ivrig att få börja meka. Till slut fick jag nog och gav mig iväg till Nylöse som är ett litet boulderområde alldeles intill Gamlestan, där jag bor.

 I nylöse går 2 moderna klassiker som Mange har satt upp, nämligen Downtown in Oldtown 7C och Friday night fistfight 7C+. Dessutom så fanns det ett projekt som jag hade kikat och klämt lite på för ganska länge sedan. Det var verkligen på tiden att börja jobba på det projektet. Lite av en skam att ha det ogjort när det är så nära.

 När jag kom dit märkte jag att landningen var lite o-bra, det hade jag nog inte tänkt på förut när jag bara gått och tittat på det utan att prova. När jag hade testat ett tag och känt att det skulle kunna gå snart så skulle jag testa det svåraste movet, som är upp till kanten, lite mer beslutsamt, precis när jag kände att det skulle gå vägen så lossnade det lilla högerhandsgreppet! Jag blev alldeles förtvivlad ett tag men det visade sig finnas nåt litet trams alldeles bredvid som man kunde hålla i.

Problemet består i princip av 2 riktiga flytt. Det första flyttet är ett skick till en konstig gaston-finger-stacking-list eller vad det nu heter? Det movet är lite sådär lagom svårt. Greppet man tar är inte så skönt. Sedan sätter man in foten vid handen, tar en liten list och sedan upp till det lilla greppet som beskrivs ovan. Därifrån gör man det svåraste flyttet upp till en list på kanten som är rätt bra, när man tagit den är det svåraste över.

Det kan se ut ungefär såhär:



 Anledningen till att jag berättar om detta först nu är att jag inte riktigt vågade sätta graden 8A+ även fast det verkade rimligt. Jag hade inte riktigt fått bekräftat om jag var i bra form ännu, nog för att det kändes så.
 Magnus var den ända jag visste som hade testat lite på det och han trodde också att det borde vara hårdare än 8A. Jag kom fram till att jag skulle prova Sexifierad 8A i Utby och jämföra med den innan jag bestämde mig.
 Så blev det emellertid inte utan istället gick det som det gick i Tolered. Det var en tillräckligt god bekräftelse på att jag inte är helt ur slag och att det är rimligt att jag kunde göra Verkstadsägarjävel på så pass kort tid och att den ändå kanske håller 8A+.

"Ambivalens" 8B FA

Igår var den stora dagen då jag äntligen lyckades klättra aret-projektet i Tolered.

Åkte ut med Fidde, Viktor och Nanna. (Nanna Brandt alltså, kan nog bli missförstånd annars.)
Stenen kändes lite fuktig och vi fick torka upp urtoppningarna ordentligt. Jag värmde upp på "Direktsändning" som Fidde körde på. Den här gången hade vi med oss ett hemligt vapen, nämligen en teleskopstege vilket gjorde att jag kunde prova urtoppningen för första gången. Ramlade av den några gånger och fick flyga lite då det är ganska högt men efter några försök hittade jag rätt beta.

Vilade en stund och gick sedan på press. Det kändes rätt bra, lite bättre än det gjort förut och när jag hux flux var vid movet till kanten så tog jag i som ett AS och krimpade allt jag kunde med vänster hand. Lyckades ta kanten och pang! så var jag uppe. Jag kände en utomordentligt stark glädje. Dessutom kände jag smärta i alla fingerleder på vänster hand efter den gruvliga krimpen men det var ingen fara.

Jag har drömt om att göra detta problem ända sedan jag gjorde "Livet är en fest låg start" för mer än ett år sedan. I höstas när jag var i Spanien och klättrade kunde jag inte låta bli att tänka på "projektet i Tolered" vilket säger ganska mycket med tanke på alla distraktioner som bjuds där.

Ambivalens går, som ni kanske vet, ca 2 meter till höger om Livet är en fest och följer en riktigt brant arete. Med ord och bild kan problemet beskrivas såhär:

Man startar på en stor ramp med bra grepp och lägger upp hälen till höger på samma ramp.

Därifrån gör man ett långt skick från en konstig position till ett icke-grepp på kanten.

Sen rockar man över på hälen och flaggar runt areten med vänster fot.

 Det finns en liten dålig list i överhänget. När man tagit den kan man flytta om föttena.

Vänster hand vidare till ett lite bättre men ändå dåligt sidgrepp.

Sedan flyttar man upp höger häl och slappar höger hand upp på 2 icke-grepp till.

Upp med hälen lite och skicka vidare igen med höger hand till en sloper på kanten. Sedan kommer den inte helt självklara mantlingen.

De 2 första handflytten är svårast och resterande handflytt är också svåra. Fotflytten är relativt lätta.

Det står nära till hands att jämföra problemet med Livet är en fest (låg start) eftersom det är samma block och ungefär samma svårighet. Problemet är bara att karaktären på de 2 problemen är väldigt olika. Ambivalens är inte alls lika beroende av fingerstyrka utan mycket mera kroppstungt och på ett sätt väldigt tekniskt.

För en gångs skull behöver jag inte våndas så mycket över graden, bara lite grann, för jag har sedan länge varit övertygad om att den skall vara 8B. Nu kan det förstås hända att den är lättare än så men det gör inte så mycket. Jag fick i alla fall ta i allt vad jag kunde.

På grund av ett tekniskt missförstånd så blev det ingen film på själva förstabestigningen.

Dagens problem

Igår satte jag in ett nytt fint batteri som Fredrik hade fixat, stort tack för det, mitt förra batteri var långt ifrån toppform men med det nya så startade bilen galant vilket är en fördel om man ska åka ner till spanien.
När jag var klar med det kände jag mig nöjd och började pilla med lite andra grejer i motorrummet som krävde uppmärksamhet. När jag hade våldat runt ett tag provade jag att starta bilen och såg att det läckte massa diesel på ett ställe. Inte bra!

Efter lite undersökningar på nätet har jag kommit fram till att det är bränslepumpen som läcker.

Såhär kan man göra med den:

 

 Nu behöver jag kanske inte ta bort alla de där delarna för att kunna laga den, det räcker nog med de som är på ovansidan.

"Köp ny!" tänker ni. Det tänkte jag med tills jag kom fram till att de kostar mellan 15 000 och 30 000 kr.

Tack och lov har jag hittat en nördig hemsida för VW T4-ägare och där finns klockren finbeta.

Le tic tac sittstart

I söndags, alltså dagen efter besöket i Utby, var jag i Tolered på egen hand. Tolered är i motsats till Utby ett område som jag besökt oproportionerligt mycket med tanke på att det också nästan alltid har rört sig om ett och samma block.
Det råkar bara vara ett av de bästa blocken som finns.

Har velat köra på mina projekt där väldigt mycket men inte varit där tillräckligt mycket denna säsong och därför sket jag i att ingen ville göra mig sällskap den här gången.

Det projekt som står högst på min önskelista just nu går här men det lämpar sig inte så bra för att köra på ensam då det är rätt högt och landningen är lite svajig. Däremot passar det andra projektet jag hade alldeles utmärkt för ensambouldering eftersom cruxet är ca en meter över marken.

När jag kom dit visade det sig att det inte bara var i Utby det hade snöat...

Här ser man överhänget där Livet är en fest går, de tre greppen mitt på. Nedanför ser man en stor rail som eftersändning följer. Längs den branta areten till höger går ett supercoolt projekt som jag verkligen vill göra och som jag tror är riktigt hårt.

Snön var torr och fin och gick lätt att sopa bort när man väl kommit upp på blocket vilket var lite besvärligt. Dagens projekt var alltså sittstarten till Le tic tac som är en enligt min mening klassisk 7A. Den är på baksidan av stenen som man ser på bilden.

Här ser ni hur det gick:

När den var avklarad så stod jag inför det vanliga besväret med att göra FA, man måste föreslå en grad. Den här gången kändes det extra svårt eftersom min klätterform har varit riktigt usel ett tag men jag tyckte att det just hade börjat kännas lite bättre. Sticket var oerhört bra när jag gjorde den och vid tidigare försök när formen varit god har den känts riktigt svår.

Idag var jag tillbaka i Tolered med Tumle. Vi provade ett dynoprojekt som går på ett annat block och gjorde Den onde 7B+ det var kul. Sen provade jag aret-projektet som syns på bilden vilket var väldigt efterlängtat, det kändes sådär, hade så väldigt svårt för andra flyttet. Tumle gjorde Le tic tac och kände lite på sitten, han sa att den var svår.

Jag provade projektet igen och provade att ta andra greppet lite annorlunda vilket gjorde underverk. Jag lyckades för första gången länka första och andra flyttet och dessutom tredje. Kände lite på de övre moven med hjälp av powerspot men det gick inget vidare fast jag vet att de inte är lika svåra. Sedan var det dags att ge upp innan alla tår var blåa av köld.

Det var verkligen ett genombrott på aret-projektet och det får jag ändå ta som ett tecken på att formen inte är så risig längre. Så med tanke på det och med lite längre eftertanke föreslår jag 8A på Le tic tac sitt. Jag känner mig inte alls säker på den saken, det är trotts allt ett riktigt svårgraderat problem med tanke på dess tekniska karaktär. Jag har ju träffat fel i grader förr och det behöver förstås inte vara hela världen men nu har jag delat med mig lite av hur det gick till och hur jag tänkte.

Bouldering i ett snövitt Utby

Tumle hänger på projektet, Pyssel spottar och Albin hejar.

Det är nästan kusligt hur lite jag har varit i Utby. Det är ett relativt stort område som ligger väldigt nära och har en massa intressanta block. I lördags var jag iallafall där. Fick nöjet att flasha en rykande färsk 7A som Tumle just gjort FA på och pyssel repeterat tidigare under dagen. Vi gick sedan bort till blocken under rabiesväggen för att prova ett coolt projekt. Tyvärr så hade ingen av oss tillstymmelse till chans att få ihop den. 

Här är det Pyssel som hänger och Tumle som spottar.

Jullovet slut!

Tillbaka i Gamlestan som är täckt av snö. Jag som hade hoppats på perfekta boulderförhållanden får härda ut och hålla mig till varma platser.

Var uppe i Östersund förut och träffade alla och en till, Nina.

Morsan sandar uppfarten.

   

Lilla Nina och hennes mamma Mette.

Åkte lite skidor, både utförs och slättförs vilket var himla roligt trots att föret som vanligt lämnade lite övrigt att önska.

Firade nyår i Solberg och det var oerhört trevligt!

Lisa i bydalen

Monsieur Solberger själv.

Sen åkte jag och lisa till Korsika. Där vandrade vi och tittade på massa fina landskap av olika slag. Det fanns berg och byar och städer.

Land i sikte från färgan till Korsika.

Hamnstaden Bastia

Nu när jag är hemma har jag börjat träna igen. Känner mig klen och kass men jag hoppas det vänder snarast. Snart åker jag ner till Spanien för att stanna lääänge så jag måste försöka laga bilen innan vilket inte är så behagligt när det är så kallt ute Brrr.