söndag 29 maj 2011

O`Maya kaboom

Lisa och jag trotsade vädret igår och åkte ut till Hönö. Det regnade hela vägen ut och det regnade när vi kom fram. Vi trodde att vi skulle vara de enda som hade vågat sig ut så vi blev väldigt förvånade av att se ett tiotal personer under "Den gamle och havet". Det var ett gäng skåningar som var på besök. Lite uppvärmning var nödvändigt så vi gick runt hörnet för att hitta något lättare, inte heller det var blött.
När vi lite senare kom tillbaks hade alla skåningar flytt fältet, det tyckte jag var lite tråkigt.
Jag började känna lite på Magnus nya 8A som var mitt mål för dagen. Det kändes bra och jag kunde göra alla flytt ganska stabilt. Efter en liten fika var det dags för press. Första flyttet är litet men naggande hårt, man drar från en liten crimp ca 2-3 dm upp till en bra sloper. Det är inte nödvändigt att dra så hårt i den lilla crimpern men av någon anledning gjorde jag det ändå och det fick jag ångra för den ramlade av och jag följde med. Där den lilla crimpen hade suttit fanns nu en liten och dålig sloperlist. Nu var det tur att man inte var tvungen att dra så hårt i crimpen för det går inte att dra så hårt i det nya greppet.
Försöket efter blev lyckat.
Lisa agerade filmare och paddflyttare samtidigt vilket bidrog till att filmen inte duger till mycket men man kan titta på den ändå.

torsdag 19 maj 2011

NM och Stockholm

I Lördags tävlade jag i NM i stavanger. Det var länge sen jag tävlade sist. Närmare bestämt i november 2010. Jag hade visst glömt bort hur kul det kan vara. Det hänger väl ihop med hur bra det går också. Den här gången gick det bra och jag hade tur.
Efter NM for jag till Stockholm för att jobba med farsan. Det är jobbigt men det är ganska kul också. Igår åkte vi ut till Brudberget för att bouldra. Det var väldigt fint där och jag hoppas på ett par vändor till för jag fick inte gjort så mycket.
Jag har inga klätterbilder eller filmer som är värda att visa upp men jag hittade en fin bild från när farsan var i alperna.

söndag 8 maj 2011

Tuffa tider.






Det har varit idel glada nyheter den senaste tiden men nån gång måste det ta slut. Den senaste veckan har jag nästan inte kommit upp för någonting alls. Det är inte mycket att deppa över för det vänder säkert snart. Däremot har det lett till det första lilla uppehållet här på bloggen. Det kommer säkert bli fler för det verkar vara vanligt med nyhetstorka bland klätterbloggar.

I vilket fall så har jag varit ute och klättrat en hel del som vanligt och det har blivit mer rep än tidigare.

Jag var med Olof på Eriks nya klippa, där har hag bultat lite och borstat en massa för att skapa 2 fina och olika hårda leder. Den lätta tror jag är ungefär 8a och den svåra kanske kring 8b+ bägge är jäkligt coola på varsitt sätt.


Olof säkrar Erik på en av de få färdiga lederna.



Nästa anhalt blev Tjörnbroklippan. Där är jag nästan aldrig och varje gång jag kommer dit blir jag påmind om varför. Klippan tilltalar mig verkligen inte. Det finns en handfull fina lätta leder och under dem är det en trevlig äng men längre till höger där de svårare lederna går är det slut på den fina ängen och stenen är betydligt fulare och vassare. Jag provade först Ragnarök som Björn satte upp för några år sedan och som axel har repeterat ganska nyligen, jag fick pisk. Sen provade jag på Big bang istället, en 8a+ som enligt föraren skulle vara hård för graden. Den gick på andra försöket.


Jesper säkrar Malin i sjöhäller.

I lördags bar det av till Bohuslän med Malin och Jesper. Vi åkte till Sjöhäller som var ett himla fint ställe. Vi som trodde vi skulle vara ensamma möttes av en massa bekanta ansikten, Hilde, Petter och Oskar med flera. Det blev en lång och slitsam dag som jag mest ägnade åt en trad-8b som Erik H har satt upp där. Det tog några försök och ett telefonsamtal innan jag hade en hyfsad beta men när jag väl tänkte försöka knyta ihop den på topprep så var jag helt slut.
Malin och Jesper stötte hårt men de lyckades inget vidare de heller.

Så i morse vaknade jag med träningsvärk i underarmarna (det händer inte så ofta) och var helt knäckt. Trots det fick Jesper med mig på en tur till Hållsunga. Där var det också massor av folk och riktigt varmt. Jag lyckades med Monkey business och Jesper såg riktigt stabil ut på den men det räckte inte riktigt.

måndag 2 maj 2011

Livet är en fest!





Jag har för ovanlighetens skull hållit mitt ord. Den senaste tiden har nämligen dominerats av projekt. Inte vilka projekt som helst heller utan två av göteborgs bästa och hårdaste boulderprojekt.
I fredags kväll var det jättevarmt och det vankades grillfest men inte för mig för jag åkte till Tolered med Henke Sennelöv istället. När vi började värma upp på lite olika grejer så kändes klippan ganska sträv och fin trots värmen. Så efter ett tag började vi prova på "superprojektet" (som det beskrivs i föraren). Förra gången jag var där var med Erik Grandelius och Fredrik Dahl, den gången var Erik rysligt nära att sätta projektet men enligt vad han själv skriver så hoppade han ner 3 gånger från kanten av respekt för oss locals. Mantlingen verkade hur som helst ganska obehaglig men Henke hade provat och delade med sig av beta. När jag till slut lyckades göra kruxet, som består i att göra en lång kors från två nästan vertikala grepp och en dålig häl på en jättebrant arete (se bild), så gick mantlingen så snabbt att jag inte han reflektera över obehaget.

Livet är en fest, 8A. Det finns en grymt
cool och hård lågstart också.

Sedan den kvällen har jag haft problem med att hitta ett passande namn. Pratade lite med Henke men jag kände att det behövs något ganska storslaget och väldigt positivt eftersom det är ett av de finaste problemen jag klättrat. Lisa föreslog "Livet är en fest" som är en låt med Nationaleatern. Graden kändes inte lika svår att slå fast, 8A ska nog kunna stå sig, det vore konstigt annars.

Innan kruxet på Trainspotting.

I söndags kväll var jag och Fredrik ute vid ett kanske ännu mer känt och fint projekt nämligen Trainspotting i partille station, en crimpig historia som har två olika tänkbara avslut det ena är lite lättare och det andra är supercoolt. Denna kväll var förhållandena fantastiska och jag hade en vilsam och behaglig helg bakom mig, visserligen fylld av komockakrig och stretching. Sist jag var på Trainspotting var flera år sedan och då kom jag bara någon meter över backen, den här gången gick det bättre och jag var uppe vid kruxet flera gånger. Fredrik körde på projektet till höger och genomförde en imponerande hoppstart. Tyvärr kom ingen av oss upp trotts det fantastiska sticket.