söndag 28 april 2013

Mer från Abella.

Nu är det snart dags för mig att lämna Spanien. Har stretat vidare här i Abella några dagar och bultat fler leder. De leder som jag verkligen hoppades på att göra förstabestigning av har tyvärr varit blöta eftersom det har regnat en del i det senaste. Känns himla tråkigt att åka härifrån med ouppklarade projekt. Hoppas kunna återvända innan någon annan snor FA på allt coolt.

Här är lite fler bilder:

Längst upp i grottan bakom de 2 bågarna.

Inne i samma grotta bultade vi något coolt som kändes hårt.

Man kan hänga i fötterna i ett hål på insidan av båge 2.

Hög vägg och båge nummer 1.

Nordvänd svagt överhängande vägg som trånar efter uppmärksamhet.

tisdag 23 april 2013

Abella de la conca!

Ut med det gamla och in med det nya!

Jag befinner mig nu hos min vän Nick i hans blivande refugio i Abella de la conca.

Som sagt så är Siurana ett ställe med mycket historia. Abella de la conca däremot är ett rykande färskt område. Det är minst lika vackert här eller kanske ungefär dubbelt så vackert.
Jag har fått det stora nöjet att prova på olika projekt, göra förstabestigningar och bulta en linje som är typ den coolaste som finns!

Det finns ett otal väggar och sektorer här och många av dem skulle nog vara bra på sommaren. Det är rätt högt upp och det blåser nästan jämt en torr och sval vind.

Fin utsikt över byn och bergen.


Nick under den första bågen. Här finns plats för en handfull coola leder.
Den andra bågen. Här har jag bultat en led som är så mäktig och fin att det nästan är fånigt.





onsdag 17 april 2013

Hejdå Siurana!

Siurana är onekligen ett speciellt ställe i positiv bemärkelse. Det är väldigt vackert där med alla klippväggar i fina färger och som klätterområde har det en anrik historia. Första gången jag kom dit var med Johan Edman för cirka 8 år sedan. Vi var där en vecka och det var himla bra.

Sektor El pati i Siurana. Nästan längst till höger går Kale borroka.
Genom åren har jag fått återkomma ett antal gånger och jag har alltid haft en lite kluven inställning, en bestämd  vetskap om att det är ett sjukt bra område i kontrast till en obestämd känsla av motvilja, som jag inte riktigt vet varifrån den kommer.

När jag och Nanna styrde kom dit funderade jag lite på mina tidigare besök och kom fram till att 3 av mina personbästa är från just Siurana och det är ganska mycket! Särskilt med tanke på att det inte direkt är någon hemmaklippa om man bor i Östersund eller Göteborg.


Andra gången jag var i Siurana (så vitt jag kan minnas) jobbade jag på min första 8b som jag lyckades göra efter några dagar. Under tiden hade jag testat en del på en 8b+ som heter kale borroka och jag blev helt hänförd! Jag tyckte den var så utomordentligt cool, trots att jag aldrig tog mig längre än halvvägs upp ens när jag doggade...

Den leden hittade en speciell plats i mitt hjärta och jag lovade mig själv att göra den om jag blev tillräckligt duktig någon gång.

När jag nu var där igen så pockade den på min uppmärksamhet då man inte kan undgå att se den när man är i Siurana och klättrar. Jag var mer eller mindre tvungen att få gjort den, särskilt efter att jag gjorde Jungle speed, så när jag lämnat Nanna på flygplatsen åkte jag tillbaka till Siurana.
Det var en enastående upplevelse att klättra Kale borroka och jag kände mig väldigt avslappnad hela tiden och bara tog det lugnt. Lyckades sätta den på första försöket! Blev väldigt förvånad över det för jag trodde att det skulle behövas lite jobb med tanke på hur jag brukar känna mig efter att ha klarat ett projekt.

Den känslan infann sig dock som ett brev på posten dagen efter och jag har känt mig väldigt kraftlös på klippan de senaste dagarna...

Hoppas det vänder snart.

lördag 13 april 2013

Jungle speed 9a!

Mitt i den hårda starten laddar för ett långt skick till ett dåligt och konstigt grepp.
Säga vad man vill om grader men ibland kan de vara så oerhört viktiga. Nu har jag till slut lyckats klättra den verkligen magiska graden 9a. Att det är en dröm som går i uppfyllelse är bara förnamnet. Gradernas grad mina drömmars grad.

Min första 9a är en relativt kort led i Siurana som heter Jungle speed. Ruskigt hårda flytt redan från starten och efter bara några flytt blir det sakta lättare ju högre man kommer.
Lade ungefär 18 dagar på leden men då blev det en del annat i mellan åt.












Jag var orolig för att inte hinna få gjort den innan Nanna skulle åka hem men klarade med nöd och näppe få ihop det. Nu har hon tagit flyget ham till Sverige. Vi hade en grym månad här nere och jag tycker att vi båda ska vara riktigt nöjda med vår klättring.

Nanna med utsikt från byn Siurana.

Att göra 9a var ett väldigt tydligt mål med den här resan och det känns roligt att ha en hel månad kvar nu, då jag kan känna mig väldigt fri. Konstigt att man kan vara fri från sig själv men det kan man tydligen.

Jag kommer nog stanna i Siurana några dagar och sedan kanske åka till Oliana igen. Eller ska jag ta en sväng till Baskien? Där finns ju klippor som Etxauri, Valdegovia och Baltzola. Kanske är det dags för mina paddor att göra lite nytta? Hittills har de mest tagit upp en massa plats i bilen (de har visserligen tjänat som campingbord också).
Den som lever får se!

söndag 7 april 2013

Siurana!

Vi åkte från Oliana och körde till flygplatsen i Barcelona där farsan skulle ta ett plan hem. Sedan styrde jag och Nanna mot Siurana. Jag började med att prova en 9a som heter "Jungle speed", den var kort och kändes hård. Kul att prova något som inte hade ett jobbigt insteg innan man kommer till det relevanta. Nanna provade en 8a som heter "Memorias de una sepia" det verkade lovande.
På kvällen tog jag och kände på en till 9a som nyligen gjorts on-sight av Alex Megos nämligen "Estado critico" den kändes också hård och hade ett långt insteg upp för en brant spricka...

Dagen efter provade jag "Jungle speed" igen och nanna fortsatte med att sätta "Memorias de una sepia" hennes första 8a!!!!!

Nanna på "Memorias de una sepia". Foto: Erik Lundqvist.


Sedan dess har jag kämpat vidare med "Jungle speed" och satt upp topprep åt Nanna på diverse 8a som hon vill prova.
Nanna gjorde "L'escamarla" 7c+ i god stil och sedan dess har hon försökt hitta ett nytt projekt som faller henne i smaken.

Vi var en dag i Margalef och hälsade på Malin Holmberg och Martin Idegren.

Malin klättrar i Margalef och Martin säkrar.