Kjerag, min första storvägg!

Jag och Jesper har sedan en viss tid pratat om att vi borde åka till Norge och klättra på något stort, till exempel Kjerag. Förra veckan tog vi till slut tag i saken och for iväg. Jesper tog tåget till Östersund och därifrån åkte vi i min bil ner till rogaland. Det var förstås en rejäl omväg för Jesper som kan verka onödig men tanken vara att åka till den del av Norge som hade bäst väderprognos för tillfället. Jag var väldigt sugen på att få komma till Tromsö och Kvalöya en andra gång men där skulle det visst regna.
Såhär i efterhand är jag glad att det blev Kjerag!

Hur som helst så kom vi fram sent på kvällen och morgonen efter körde base-hoppargänget ut oss i en av sina båtar. Vi gick upp till väggen och började klättra. Vi var väldigt ivriga och det var kul att komma igång. Vi tog oss fem replängder upp och det tog cirka tre timmar sedan började det regna rejält och vi satte oss på en hylla och fikade.
När vi suttit där i typ två timmar och regnet inte såg ut att ge med sig tänkte vi att det var läge att vända. Vädret skulle bli bättre dagen efter. Efter en rätt jobbig reträtt fick vi åka båt igen, med svansen mellan benen. Vi var också en hjälm kort då jag tappade min under firningen (klant!).

Dagen efter träffade vi på Martin Skaar Olslund och hans replagskamrat Sunniva. De skulle ta båten ut på eftermiddagen och börja tidigt dagen efter. Det tyckte vi lät som en bra idé och vi hjälptes också åt att köra upp min bil till toppen.

På båten blev det trångt med två replag till, ett från Tjeckien och ett från Umeå som skulle klättra samma led som vi, Hoka hey. Martin och Sunniva skulle klättra en annan led som heter Fjordcruise.

När vi kom ut till väggen gick jag upp och letade efter min hjälm och hittade den till slut.

Tidigt dagen efter gick vi upp och började klättra igen. Vi tyckte att det var tidigt men de två tjeckerna hade redan klättrat i två timmar och kommit en bit på väg.
De första reporna som vi redan gjort en gåbg gick väldigt smidigt nu och vi fick snabbt vittring på tjeckerna men det dröjde ett tag innan vi var ikapp och då tog vi bara lite fika och så. Det var rätt behändigt att ha vägvisare även om vi blev tvungna att vänta lite.
Umeå-gänget såg vi börja på leden strax efter oss men sedan såg vi dem inte mer och vi fick sedan höra att de vände.

Fram på kvällen hörde vi norska laget ropa från en hylla några hundra meter bort längs berget. De såg ut att trivas och det var kul att se dem.

Efter 18 replängder kravlade jag mig upp på samma hylla som tjeckerna var på. De hade kört fast en aning och hoppades att vi kunde hjälpa dem vidare. Det hade det blivit mörkt och dimmigt och vi hade klättrat i cirka 18 timmar. Från hyllan går den sista svåra replängden, en 7:a som ofta är blöt.
Den var jävla blöt när vi kom dit också. Vi tog en liten paus som blev en lång paus, vi försökte sova tills det blev ljust men det var svårt för att det var löjligt kallt och den jävla hyllan var sjukt sned och obekväm.

Till slut började det äntligen ljusna och dimman lättade lite, under oss fanns ett hav av moln. Det var dags att kämpa vidare, jag gjorde ett desperat försök att fria repan men gav snart upp. Det blev något av en aid-doggning förbi det blötaste. När jag satt på nästa hylla började morgonsolen skina och jag hade det riktigt bra igen även om jag var fasligt trött. Jesper tog med ett rep som tjeckerna kunde klättra upp på och vi fortsatte de två sista replängderna till toppen och kastade oss ner för att sova. Det gick inte så bra nu heller och efter ett tag började vi gå till bilen. Det var långt som fan. Vi gick förbi kjerag-bulten också och där mötte vi lite civiliserade människor.

Tjeckerna såg vi inte mer men de kom nog upp utan problem. När vi äntligen fått sova några timmar i en skön säng i min fina bil så kom norskarna och väckte oss. De hade haft en sjukt lång dag-natt-dag och deras led hade varit väldigt blöt.

Jag är väldigt nöjd med turen och det är verkligen roligt och spännande att klättra trad på en sådan vägg. Det är dags att börja spåna på nästa tur. Norge är ett coolt land och det är nära!