Flatanger med Erik

Jag och Erik Sundberg åkte till Flatanger i söndags för att klättra i den enorma grottan och på de andra klipporna som finns i närheten.

Min tanke var att ta mig hit ganska många gånger i sommar men så blev det inte. Därför var det roligt att i alla fall få göra ett litet besök till slut. 

Jag hade hört att det var många celebriteter där och även många bekanta visade det sig. När vi kom dit träffade vi först Erik Hejman och Malin, sedan träffade vi resten av deras gäng, Henke, Henke och anton, på snålcampingen.

Dagen efter dök Daniel Jacobs upp, det var jag inte beredd på och sista dagen mötte vi Daniel Lindberg som numera bor i Trondheim. 

Eftersom vi inte hade så lång tid och jag inte direkt är i mitt livs form just nu så gav jag upp tanken på någon av de asarecoola 8c+:arna som går i grottan och som jag verkligen har längtat efter att få köra på. Istället lade jag min energi på den moderna klassikern Massih attack 8b.

Vi kom fram rätt sent på söndagen, eftersom vi kom iväg rätt sent från östersund men det hindrade oss inte från att få klättra lite på kvällen. Det var fint och leden var som en dröm, teknisk, tung och med makalös klippa!

Utsikt från grottan på kvällen.

På måndagen började vi på en av klipporna nere i dalen och vi rev av 5 leder från 5b-6b. Efter lunch gick vi upp och jag körde 2 gånger på Massih attack. Det kändes ok men jag blev jäkligt trött medan jag klättrade trots att det finns många vilor. Jag är nog lite förslappad...

Erik provade en 6c+ som han hade satt förra sommaren men han har inte heller klättrat särskilt mycket under sommaren så det gick tungt.

Erik lever ut campardöden!

Tredje dagen gick vi upp direkt till grottan för att få oss lite skugga. Erik såg stark ut direkt men det räckte inte riktigt. Efter en lite utdragen uppvärmning var det dags för mig att ge järnet. När jag gjort det lite jobbiga insteget och hängt ett tag i den första vilan märkte jag att det livsviktiga knäskyddet inte satt på mitt ben som det skulle utan förmodligen låg kvar på marken. Det var bara att komma ner. Efter lite vila var det dags igen men vid det här laget hade solen hunnit runt hörnet och börjat steka. I vilket fall så gick det vägen och jag blev väldigt glad och förvånad. Och trött!

Efter lite njutande i solen och av utsikten gjorde Erik ännu ett press och han lekte upp.

Erik och grottan.

Då var vi klara i grottan tyckte vi och tänkte att lite trad multipitch vore trevligt, Daniel Jacobs som var där tipsade oss om ett ställe vid Osen så vi åkte dit. Vi körde lite fel på vägen men vid halv åtta hade vi ätit middag och gått upp till den cirka 150 meter höga väggen. 

Det var en himla fin led vi klättrade och det började mörkna och regna precis när vi var vid toppen. Puh.

Sedan lämnade jag Erik vid tåget i Trondheim och nu väntar jag på att Nanna ska komma.