Så var man hemma igen!
För några dagar sedan rullade jag och Lisa in i Göteborg förbi Liseberg och hem till Gamlestan. Vi välkomnades av ett härligt mjukt duggregn.
Vi var borta i cirka sex veckor, hela tiden i trakterna av pyrineerna.
Första veckan var vi i Valdegovia i Baskien som var en väldigt fin och behaglig klippa att hänga vid och klättra på. Den största sektorn kallas "Val Paraiso" (paradisdalen) och det är lätt att förstå.
En sjukt fin kohage med gräs ända fram till klipporna är en trevlig omväxling mot Dammiga och branta stensluttningar som brukar omge spanska klippor.
För att beskriva klättringen i Valdegovia ska man först säga pockets! sedan kan man säga SIKA.
Detta på jämna branta väggar på ungefär 15-25 meter.
Jag var väldigt sugen på att prova en 9a som går där som heter psikoterapia mycket på grund av att jag sett den här filmen.
Den var stört hård. Ett stenhårt krux i starten just efter en liten dyno. Sedan några flytt upp till ett stenhårt flytt från en liten vass list till en pocket.
Jag lade en hel del försök på den och lyckades hitta beta som kändes helt ok.
Nanna var också med oss i början av resan och hon klättrade riktigt bra i Valdegovia. hon satte dels en 7c på andra försöket och onsighteade en 7a+. Sedan hoppade hon på en 7c+ som hon lyckades knyta ihop på sista dagen innan vi åkte vidare.
Vi for vidare till rodellar. Där var det äckligt varmt så efter första dagen som var tämligen dåsig åkte vi vidare till tres ponts.
Där mötte vi upp med Jesper och Annika.
Tres ponts hade jag hört skulle vara ett bra sommarställe så vi trodde att det skulle vara ganska svalt. Det var det inte. Drägliga förhållanden kunde man få om man väntade till efter sex. Delvis på grund av detta så blev våra dagar i Tres ponts ganska lågintensiva.
Nanna lyckades onsighta en jättefin 7b som konstigt nog saknade namn och jag klarade en 8b/+ på andra försöket. Lisa gjorde sin första 7a på topprep en svaig led med sjukt vassa grepp. Lisas favorit...
Nanna var också väldigt nära på klippans klassiker nummer ett El segre 7c+ men de sista krafterna saknades.
Sedan var nanna tvungen att åka hem s vi släppte av henne på flygplatsen i Barcelona.
På vägen dit stannade vi i Oliana där jag körde på en 9a+ som heter Papichulo. Den var cool och hård. Klarade inte alla flytt och det var framförallt en passage som kändes tung.
Efter det åkte vi tillbaka till Valdegovia. Dessa långa dagar i bilen fungerade dåligt som vilodagar då man satt och svettades i hettan under flera timmar.
Vi mötte lite bekanta svenska ansikten. Jonas Wiklund och Jonas Paulsson bland andra.
Jag körde mer på Psikoterapia men det kändes ungefär som förut. Jonas tog några bilder. Vi åkte till Zarauz och provade vågsurfing. Det var himla kul men fy fan så jobbigt. Jag var helt sänkt flera dagar efteråt. De andra verkade tåla det bättre som tur var.
När vi kom tillbaka till Valdegovia klättrade Lisa sin andra 7a på topprep. En jättefin, lång och vindlande led med många känsliga passager.
Sedan åkte vi vidare till Margalef trots att vi hört att det skulle vara ännu varmare där. Att vi åkte dit var nog framförallt för att jag väldigt gärna ville prova Era vella. En 9a som jag testade lite i november förra året. Det var himla kul att känna på den igen och det kändes bra.
Efter en natt i Margalef åkte vi vidare till Siurana på jakt efter svalka.
Det var lite svalare där. Lisa och jag klättrade en jättefin 6c på kvällen och så åt vi middag på refugion. Mums.
Dagen efter var det dags för Jesper och Annika att åka hem. Vi stannade och klättrade en dag till i Siurana vilket var bra för jag lyckades onsighta en 8b som heter Ramadan! Denna bestigning gjorde hela resan för att onsighta 8b utanför kalymnos var ett av mina mål för 2012.
Samma kväll åkte vi och hämtade Egill och hans flickvän Fjóla på flygplatsen.
Vi åkte tillbaka till Siurana. Där provade jag att dogga La rambla 9a+ som måste vara en av världens mest kända leder. Känslan att komma upp till kruxet på den är svår att beskriva. Så många kända klättrare har jag sett på film eller på riktigt når de kämpar med dessa flytt och så hänger jag där själv.
Lisa körde på topprep på en superfin 7a+ längst till höger på samma sektor och hon lyckades länka den på andra försöket! En riktig bekräftelse på hur mycket hon utvecklats i vinter.
Sedan tog lisa tåget till Barcelona för att möta Sofia och Lisa där. Vi andra åkte till Margalef. Återigen provade jag Era vella. Helt fantastisk led!
Vi åkte vidare mot Rodellar och plockade upp de andra som kommit till Lleida med tåget.
Jag provade på Iron man 8c. Den var hård. Lisa provade bland annat på en jättefin 7a+ som såg klart görbar ut.
En dag tog vi en simtur till sektorn La piscinetta som vi hade hört skulle vara mycket fin. Jag provade Cosi fan tutti som är en jättelång, jättebrant och supercool 8c/+
Sista dan i Rodellar klättrade jag en 8b, Les chacals, på tredje försöket. Den var makalöst fin.
Vi lämnade islänningarna i Lleida och åkte till Margalef. Jag provade Era vella en sista gång.
Dagen efter åkte vi hem. Det var långt.
För några dagar sedan rullade jag och Lisa in i Göteborg förbi Liseberg och hem till Gamlestan. Vi välkomnades av ett härligt mjukt duggregn.
Vi var borta i cirka sex veckor, hela tiden i trakterna av pyrineerna.
Första veckan var vi i Valdegovia i Baskien som var en väldigt fin och behaglig klippa att hänga vid och klättra på. Den största sektorn kallas "Val Paraiso" (paradisdalen) och det är lätt att förstå.
En sjukt fin kohage med gräs ända fram till klipporna är en trevlig omväxling mot Dammiga och branta stensluttningar som brukar omge spanska klippor.
För att beskriva klättringen i Valdegovia ska man först säga pockets! sedan kan man säga SIKA.
Detta på jämna branta väggar på ungefär 15-25 meter.
Jag var väldigt sugen på att prova en 9a som går där som heter psikoterapia mycket på grund av att jag sett den här filmen.
Den var stört hård. Ett stenhårt krux i starten just efter en liten dyno. Sedan några flytt upp till ett stenhårt flytt från en liten vass list till en pocket.
Första kruxet på Psikoterapia. Foto: Jonas Wiklund.
Jag lade en hel del försök på den och lyckades hitta beta som kändes helt ok.
Nanna var också med oss i början av resan och hon klättrade riktigt bra i Valdegovia. hon satte dels en 7c på andra försöket och onsighteade en 7a+. Sedan hoppade hon på en 7c+ som hon lyckades knyta ihop på sista dagen innan vi åkte vidare.
Vi for vidare till rodellar. Där var det äckligt varmt så efter första dagen som var tämligen dåsig åkte vi vidare till tres ponts.
Där mötte vi upp med Jesper och Annika.
Tres ponts hade jag hört skulle vara ett bra sommarställe så vi trodde att det skulle vara ganska svalt. Det var det inte. Drägliga förhållanden kunde man få om man väntade till efter sex. Delvis på grund av detta så blev våra dagar i Tres ponts ganska lågintensiva.
Nanna lyckades onsighta en jättefin 7b som konstigt nog saknade namn och jag klarade en 8b/+ på andra försöket. Lisa gjorde sin första 7a på topprep en svaig led med sjukt vassa grepp. Lisas favorit...
Nanna var också väldigt nära på klippans klassiker nummer ett El segre 7c+ men de sista krafterna saknades.
Sedan var nanna tvungen att åka hem s vi släppte av henne på flygplatsen i Barcelona.
På vägen dit stannade vi i Oliana där jag körde på en 9a+ som heter Papichulo. Den var cool och hård. Klarade inte alla flytt och det var framförallt en passage som kändes tung.
Efter det åkte vi tillbaka till Valdegovia. Dessa långa dagar i bilen fungerade dåligt som vilodagar då man satt och svettades i hettan under flera timmar.
Vi mötte lite bekanta svenska ansikten. Jonas Wiklund och Jonas Paulsson bland andra.
Efter kruxet på psikoterapia. Foto: Jonas Wiklund.
Jag körde mer på Psikoterapia men det kändes ungefär som förut. Jonas tog några bilder. Vi åkte till Zarauz och provade vågsurfing. Det var himla kul men fy fan så jobbigt. Jag var helt sänkt flera dagar efteråt. De andra verkade tåla det bättre som tur var.
När vi kom tillbaka till Valdegovia klättrade Lisa sin andra 7a på topprep. En jättefin, lång och vindlande led med många känsliga passager.
Sedan åkte vi vidare till Margalef trots att vi hört att det skulle vara ännu varmare där. Att vi åkte dit var nog framförallt för att jag väldigt gärna ville prova Era vella. En 9a som jag testade lite i november förra året. Det var himla kul att känna på den igen och det kändes bra.
Efter en natt i Margalef åkte vi vidare till Siurana på jakt efter svalka.
Det var lite svalare där. Lisa och jag klättrade en jättefin 6c på kvällen och så åt vi middag på refugion. Mums.
Dagen efter var det dags för Jesper och Annika att åka hem. Vi stannade och klättrade en dag till i Siurana vilket var bra för jag lyckades onsighta en 8b som heter Ramadan! Denna bestigning gjorde hela resan för att onsighta 8b utanför kalymnos var ett av mina mål för 2012.
Samma kväll åkte vi och hämtade Egill och hans flickvän Fjóla på flygplatsen.
Vi åkte tillbaka till Siurana. Där provade jag att dogga La rambla 9a+ som måste vara en av världens mest kända leder. Känslan att komma upp till kruxet på den är svår att beskriva. Så många kända klättrare har jag sett på film eller på riktigt når de kämpar med dessa flytt och så hänger jag där själv.
Lisa körde på topprep på en superfin 7a+ längst till höger på samma sektor och hon lyckades länka den på andra försöket! En riktig bekräftelse på hur mycket hon utvecklats i vinter.
Sedan tog lisa tåget till Barcelona för att möta Sofia och Lisa där. Vi andra åkte till Margalef. Återigen provade jag Era vella. Helt fantastisk led!
Vi åkte vidare mot Rodellar och plockade upp de andra som kommit till Lleida med tåget.
Jag provade på Iron man 8c. Den var hård. Lisa provade bland annat på en jättefin 7a+ som såg klart görbar ut.
En dag tog vi en simtur till sektorn La piscinetta som vi hade hört skulle vara mycket fin. Jag provade Cosi fan tutti som är en jättelång, jättebrant och supercool 8c/+
Sista dan i Rodellar klättrade jag en 8b, Les chacals, på tredje försöket. Den var makalöst fin.
Vi lämnade islänningarna i Lleida och åkte till Margalef. Jag provade Era vella en sista gång.
Dagen efter åkte vi hem. Det var långt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar